Vinkar av och ler fast jag gråter

Så for dom då...Till akademiska i Uppsala..Jag blev hemma med djur son och jobb-kanske låter illa era mammaöron men dottern är lika trygg med sin pappa som med mig,och vi bestämde att en av oss var tvungen att vara hemma och ta hand om allt-å det blev jag eftersom jag har jobbet hemma...
Det känns inge vidare detta-ovissheten om vad det är som gör att hon inte är frisk. Den som sett henne sminkad och fixad kan aldrig tro att hon är sjuk,men vi här hemma som ser henne med svarta påsar under ögonen, en likblek hud och med en kropp som tappar vikt varje dag-vi ser att hon är sjuk.
Men nu innan de skulle fara kom de här konstiga försvarstankarna-verkar hon inte piggare? De kanske har gjort en felbedömning bara??
Men så är nog inte fallet-hon har tappat vikt varje dag under de här veckorna och kreatininvärdet har skjutit iväg med raketfart. Fast när läkaren ringde igår efter vårt besök på sjukhuset så hade det stabiliserats-men det är ändå på tok för högt..
Nu ska jag vandra av och an här hemma och invänta resultaten av biopsin, vi bestämde jag och pappan i ett tidigt skede att vi skulle fortsätta med det vi tycker är roligt-för att orka lite mer. Så jag tar min kamera och vandrar ut i skogen mot havet idag-och hoppas på lite sinnesro alla fall en stund...