Jag är en obotlig optimist-i alla lägen.Men man kan ha ett rastlöst inre trots sin positiva läggning.Jag är ständigt på väg-om inte fysiskt så inuti.. Inte så jag lider av det men jag har en vilja och en drift att att alltid upptäcka se och lära mig.Jag har svårt att tro att rastlösheten någonsin kommer att gå över-snarare tilltar den ju äldre jag blir.Men man får lära sig och se mycket på vägen.Fullärd blir man aldrig inom något-tror man det så kan man lägga igen sina ögon.Livet är till för att upptäckas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar