Med febern i kroppen tog jag mig ut mot havet för lite luft.Det var värt varje sekund...Hörde på håll hur havet röt och när jag kom ner så slog vågorna hårt mot land.Ingen säl,ingen havsörn och ingen björn lyckades jag med att få se denna gången heller(har inte lyckats förut heller)men hoppet är ju ändå det sista som överger människan-nästa gång kanske örnen är där och väntar på mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar